Dokumentären som visades i SVT på årsdagen av branden berättar i detalj hur brandförloppet gick till. När taket var övertänt och utom räddning så handlade räddningsarbetet om att rädda det ena tornet som börjat brinna. Hade de inte lyckats stoppa branden där hade det fallna tornet dragit med sig hela kyrkobyggnaden i fallet. Insatserna var heroiska av all brandpersonal, såväl män som kvinnor. Samordningen av Paris samtliga brandkårer fungerade och högste befälet var en gammal militär. Presidenten kom till platsen. Med en nickning var det han som tog det avgörande beslutet att skicka in brandpersonal i tornet. Ett 20-tal människoliv eller en nationalklenod, symbol och mötesplats stod på spel.
Nu gick det bra. Framåt morgonkvisten var branden under kontroll. Inga människoliv togs. Samordningen fungerade. Jesu törnekrona räddades tillsammans med andra icke ersättningsbara föremål. Notre Dame står kvar men utan tak och spira. Presidenten fick en paus i kampen mot de gula västarna och lovade på stående fot att Notre Dame ska byggas upp igen.
Tankarna går givetvis till branden här i Västmanland 2014. Brandmännen gjorde det de kunde men samordning och felaktiga beslut förvärrade förloppet. Men även här räddades insatsen av ett samordnande och tydligt befäl som kom in efter några branddagar. Kommer tydligt ihåg hur trygg jag blev av den lugna och sakliga stämman i situationen med en vild skogsbrand som härjade två kilometer från vår bostad. Men i det lite absurda sammanhanget var det häftigt att se de franska vattenbombplanen som kom två o två, snuddade Åmänningens yta, fyllde vattentankarna, lyfte, for iväg, var borta några minuter och gjorde samma procedur igen och igen. Som boendes här, princip mitt i branden, så vill jag hoppas och tro att myndigheter och andra aktörer har lärt sig något av det som hände. Att rutiner o samordning sitter till nästa skogsbrand och rätt material och personella resurser finns. Blir då glad att läsa i lokaltidningen Fagersta Posten att nu finns en samordnings organisation av mellansveriges brandkårer som aktiveras vid liknande händelser.
Skogsbranden startades av en skogsmaskin. Den spred sig riktigt snabbt och stort på femte dagen. Vid tillfället för branden i Notre Dame så höll man på att renovera taket på katedralen. Ännu vet man inte om branden startade av en svetsloppa eller slängd cigarett. Men det som gör att jag inte kan släppa dokumentärer är inte alla stora brandlågor, heroiska insatser eller tuffa beslut utan avsaknaden av rutiner när brandlarmet gick.
Klockan 18 inleddes en vanlig måndagsmässa i Notre Dame. Kl 18.18 går brandlarmet och en röst uppmanar alla besökare att lämna den stora kyrkan. Besökarna lämnar Notre Dame en efter en. Personal berättar i dokumentären att de tänker, inte nu igen. De blir frustrerade över att inte kunna fortsätta mässan för de känner ingen röklukt. De står och småpratar lite. Ingen ringer brandkår. Ingen brandkår kommer automatiskt och kollar av varför brandlarmet gått. Vadå, ett brandlarm har gått i den stora katedralen Notre Dame och ingen gör något och inget återkopplingssystem till brandkår finns! Personalen har inga rutiner för vad de ska göra när brandlarmet går. Hallå! En halvtimma efter att besökarna uppmanats att lämna katedralen blir stadens borgmästare och uppmanad av en medarbetare att titta ut genom fönstret. Sedan blir en annan eller samma medarbetare uppmanad att ringa 112 och meddela att ”Det brinner i Notre Dame”.
Här och nu på Klivet Service så fortsätter vi utveckla våra hygienrutiner både för våra medarbetare och i bemötandet av våra kunder. Å hoppas att de fungerar när Coronan möter oss.
Ing-Marie Carlsson, Vd och entreprenör.