Uncategorized

Vaknar till Lundströms bokradio där författarna Malin Haawind och Estrid Holm med Marie Lundström pratar om städböcker och om skrubbandet och dammandet i litteraturen. De pratar om att det finns många skönlitterära skildringar av städning och att lyssnarna här har bistått med mängder av tips med sina favoritrader i både poesi och litteratur om städning. Jag höjer ljudet på radion och fastnar i samtalet. Dialogen mellan författarna och programledaren är varm och lustfylld om just städning. 

Programledaren försöker föra in samtalet på Konmari-metoden men blir stoppad av en av författarna som säger Konmari-metoden liksom flera liknande inte handlar om städning utan om sortering och skapande av ordning. Sortering och ordning är givetvis bra att ha metoder för och gärna före städning men städning är det inte. 

Författarna är aktuella med böckerna ”Städa” och ”Satans skit”.

Estrid Holm och Lotta Kühlhorn hjälper oss i boken ”Städa” att se städning som en lyx, väl värd att unna sig. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar för ordning i kaos och ytor härliga att ta i och gå på. Vad ska man angripa direkt för att spara städtid på sikt? Vad bör man göra varje vecka, en gång per år?
Vi får lära oss att panikstäda effektivt och storstäda grundligt. Att sommaröppna och höststänga. Det handlar om vikten av rätt bakgrundsmusik och om hur en mikrostädning av en liten yta kan trigga igång lusten att fortsätta med ett helt rum. Alltifrån fettfläckar i vita fogar till skovård och fönsterputs beskrivs med en aldrig sinande entusiasm. Rum för rum gås igenom.

När jag börjar tänka på annan städlitteratur så förs tankarna till en gammal kurslitteratur och som jag också förstår är en klassiker, nämligen Lubbe Nordströms bok Lort-Sverige. När jag googlar så har författaren Anna Larsdotter nyligen läst den och funderat över dess innehåll:
 

Under åtta veckor reste Ludvig Nordström runt i Sverige och inventerade bostäder, från Malmö till Karesuando. Han klev in och ut ur stugor och statarlängor och egnahem tillsammans med kommunalmän och provinsialläkare och ställde myndigt diagnos. Och då inte bara på kök och skafferier och avträden utan också på människor. På läget i själva nationen Sverige. Ty lorten är inte bara fysisk, utan även själslig, menar Lubbe. Och den är en nationell angelägenhet. Om vi inte reder upp i lortträsket så det snart inte mycket kvar av Sverige!

Och visst handlar den om lort alltid – det finns mycket skit under naglarna på det Sverige han beskriver. Men Lort-Sverige handlar också en hel del om moral och politik. 

Ja, visst luktar det 30-tal. En tid när man var som besatt av ordning och reda, av att kategorisera, och av det försåtliga begreppet hygien. Rashygien, steriliseringspolitik, folkuppfostran. Det är hejdlösa generaliseringar. Man blir nästan förlägen å Lubbe Nordströms vägnar.

Sedan har vi romantrilogin om hemmafrun Maj av Kristina Sandberg. Den började jag läsa men den kom alldeles för nära så den får förbli icke färdigläst ett tag till. Annars kan jag rekommendera Monica Lindstedt och Susanne Barks bok ”Slaget om rut” där Monica Lindstedt berättar när hon gav sig in i städbranschen och grundade hemserviceföretaget Hemfrid. Från min sida är det många igenkänningsfaktorer där jag har grundat Klivet service och nu Klivet digital utbildning där mycket handlar om att förmedla lusten med städning.

Blev något förvirrad på hotellrummet i Falun där jag befann mig under helgen avseende Corona och information och agerandet kring detta virus. Var chaufför när dottern och hennes teaterkompisar på Norrby teater Fagersta var i Falun för att träffa andra teaterintresserade ungdomar samt riktiga skådespelare och andra aktörer på Dalateatern i det som heter Länk 2020.  Jag körde rekvisita och några ungdomar. Norrbygänget fick börja eventet att på ett förträffligt sätt spela upp sin föreställning ” Det gyllene snittet”. Själv hade jag packat väskan full med dator, böcker och material inför tredje utbildningstillfället i styrelsearbete. Sedan har jag faktiskt tänkt att först och främst att softa, dvs bara vara och göra det som kropp och hjärna behöver.

Förvirringen då. Vid frukostbordets läsning av Dagens industri är sidorna många kring att börsen faller på grund av Coronavirusets utbredning och konsekvenser. Dessutom säger en företagsledare bosatt i Hongkong att han är mycket tryggare där än här i Sverige. Varför kan man undra, jo därför att man i Asien har en helt annan erfarenhet av virussjukdomar och epidemier. Där finns det en vana i att när dessa sjukdomar kommer så stänger man skolor och andra offentliga verksamheter för att minska att människor möts och därmed minskar att viruset sprids. Munskydden sätts på även om man vet att det inte är den huvudsakligen spridningsvägen utan för att visa respekt till varandra.

Samtidigt mässar både Världshälsoorganisationen och Marcus Oscarsson i TV4  om att vi ska behålla lugnet och inte stressa upp varandra samtidigt som vi ska visa respekt för varandras oro. Å dessutom tvätta händerna ordentligt. Både TV4 och Skynews visar hur Storbritanniens premiärminister Boris Jonsson tvättar händer ordentligt. Ett barnprogam på Skynews visar likså hur en riktig handtvätt ska göras med att gå in varje del av handen och upp på handloven. Ett tips är att sjunga ”happy birthday” två gånger för hålla ut med handtvätten mer än våra vanliga fem sekunders tvätt.

Hotellet då? Ingenting! Ingen flaska med handsprit på incheckningsdisken, ingen information om att pga Coronaviruset städar vi rummen extra noggranna, som  att vi torkar av handtag till dörr både på in och utsida och vi är ännu noggrannare på andra metallytor . I gymmet finns inga instruktioner eller möjligheter att torka av träningsmaskinerna. Inte ens vid frukostbuffén där vi alla hotellgäster samlas för en trevlig stund och delar bestick finns någon handspritsflaska eller uppmaning om att tvätta händerna innan vi börjar plocka av den goda frukosten.

Men jag vill inte stressa upp mig. Jag vill behålla lugnet. Men jag vill också göra det jag kan för att förhindra att jag får viruset och förhindra att jag sprider viruset. Framförallt vill jag att vi alla gör det vi kan för att vi inte sprider vare sig virus eller oro. Å det genom att respektera min och andras oro genom ett genomtänkt och kompetent bemötande.

Vi på Klivet då – vad gör vi? Vi har tagit upp virusfrågan och ska förtydliga ännu mer på veckans personalmöte – vad vi kan göra för vår egen hälsa och vad vi kan göra hos våra kunder. Vi kommer bli ännu mer noggranna med handtag och andra metallföremål. Vi kommer använda våra basiska rengöringsmedel mer än i bara badrummet. Vi kommer dessutom hålla oss uppdaterade utan att stressa upp oss.

Lördagskvällen i Falun avslutades med mellofinalen. Även om jag även här är kluven så tycker jag för att det är bra att finalen kördes som tänkt. Så vi inte stressar upp oss men samtidigt visar respekt och gör det vi kan för att förhindra virus-spridningen.

Kommer en förfrågan på mejlen om vi kan tömma en lägenhet på ett äldreboende. Den anhörige bor en bra bit bort.  Får sådana uppdrag ibland och de är riktigt roliga. 

Senast vi tömde ett hem gällde det ett hus där kvinnan efter dryga 50 år i den gula tegelvillan med källare skulle flytta till ett mer anpassat boende. Hon och hennes man hade byggt huset, sett familjen växa och sedan spridas i Sverige och Europa.  Hon själv, barn och barnbarn har tagit det de vill ha av det som paret samlat på sig under livet i huset. Möbler och saker som betyder något, som väcker minnen av barndoms- och ungdomshändelser. Det kan också vara nya saker som berör en och säger att ”mig ska du behålla”. Här finns också saker som en gång i tiden var dyrbara och fina men som nu ingen i familjen vill ha. Det kan vara skrymmande, vara helt omoderna, otrendiga eller helt enkelt bara fula i den enes öga.  Nu är det ju så att det som är fult i den enes ögon kan vara vackert i någon annans. Av egen erfarenhet vet jag också att detta kan ändras över tid. I min första egna bostad som 16 –åring skulle min telefon vara gul så inte dammet syntes på den och den skulle vara vägghängd för att jag inte skulle behöva lyfta på den när jag städade. 20 år senare har jag en tung svart men en mycket smäcker och vacker bordstelefon. Nu är ju den fasta telefonin historia men den svarta backelittelefonen med vev står där fortfarande och förgyller min vardag och samlar damm.

I regel säger den som bokar tömning av bostad att vi får göra vad vi vill med bohaget, att det bara är skräp och ska till återvinningen. Men vill vi så får vi givetvis lämna in till loppis. Vid sådana här uppdrag går jag igång och är gärna med och dirigerar och sorterar. Återbruk,  Röda korset, andra secondhand butiker och ibland landar prylar på Broarnas auktionsbyrå. Ja vi har även lagt ut på sociala medier men då gällde det ett piano och soffa som fick hämtas. Här är jag lite brydd även om det är ett bra forum så känns det lite obekvämt med att sälja andra människors saker. Däremot trivs jag med att kunna berätta för kunden efter utfört uppdrag att vi har sorterat och delar av bohaget har gått till återvinning och andra delar till Röda korset. Det var också kul att meddela att vi satt in 3 000 kr på Läkare utan gränser efter önskemål från en äldre kvinna när vi lät Broarnas auktionsbyrå ta hand om bohaget. Ska inte himla med att en och annan pryl återfinns här på vårt kontor. Då är det prylar som pratar med oss på något sätt och förgyller vår vardag. Ibland är den bara helt praktisk och kommer på så sätt till nytta.

Sedan kan det dyka upp unga spännande aktörer i formen av Ung Företagssamhet. Som med fallet med tömningen av det gula tegelhuset så sprang jag på fyra ungdomar från Brinellskolan i Fagersta som driver företaget GSS UF Garage Storage Sale. De har som företagsidé att åka och hämta prylar i folks garage och sedan sälja. De kom och fyllde bil och släpkärra och åkte i väg. Noterade ungdomarnas nyfikna lyssnande när Simon från Broarnas auktionsfirma och undertecknad pratade om de kvarvarande sakerna.  De fick stränga order från mig att inte slänga den gråa Facit skrivmaskinen från Östgötska Åtvidaberg. Jag delade med mig av kortfattad svensk kontorsmaskinshistoria om vad som händer om man inte följer med i den tekniska utvecklingen. Därför får skrivmaskinen inte slängas. Sedan är den vacker också. Sakerna är ju inte bara fina eller fyller en funktion, de är en del av vår historia och genom att nu få ett annat liv så är de med och skapar ny historia.  

https://www.facebook.com/gss.uf.1

Ny historia får även alla de glas, glasburkar och glasskålar som vi samlade ihop i gula tegelvillan. Tre flyttkartonger blev det till företaget Wrickat UF som hör hemma på Carlforsska Gymnasiet i Västerås. Ja, dottern är en av de fyra i företaget. Deras företagsidé är att sälja handmålade glas med tvist och kreativitet. En liten berättelse eller dikt följer med glaset.  Det har varit kul och spännande att stötta och sponsra dessa unga företagare. På tisdag 3 mars är det mässa för Ung Företagssamhet på Aros Congress i Västerås. Jag tänker titta in och besöka de unga företagarna i deras montrar innan jag åker till Wirsbo Herrgård och Företagarnas utbildning i att skapa fantastiska kundrelationer och öka försäljningen. 

https://www.facebook.com/wrickatuf/

Framgår tydligt att jag själv är samlare eller minnessparare. Jag är en sparare och jag själv har kvar mycket saker samlade under årens lopp. Vårt hus är idag en brokig harmonisk samling av möbler, textilier och saker. Saker från olika tidsepoker som nu är med och skapar ny historia.  Sonen noterade häromdagen hemkommen från en kompis att vi bara har gamla saker i huset och det bara är i hans rum det ser någorlunda modernt ut. Kan notera att dottern nog har ärvt den sparande genen. Å även om inte sonens spargen inte är så stor så ser jag till att spara olika minnen till honom också, vare sig han vill eller inte.

Ing-Marie Carlsson, VD,  sorterare, sparare, stöttare, sponsrare och skapare av ny historia.

Återigen gick drevet igång igen avseende RUT-avdraget eller som det egentligen heter, skattereduktion för hushållsnära tjänster. Enligt Riksrevisionen missar RUT-avdraget på målet vad gäller om jobben går till arbetslösa utan gymnasieutbildning och hur självfinansierande bidraget är. 

https://www.dn.se/ekonomi/riksrevisionen-rut-avdraget-betalar-sig-inte/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rut-avdraget-leder-till-arbetskraftsinvandring-och-kostar-staten-

miljarderhttps://www.svd.se/riksrevisionen-rut-avdraget-betalar-sig-inte

Riks­revisionen: Rut-jobben går inte till arbetslösa

Hos oss på Klivet ser det ut såhär: 

• Under de 10 år som jag har haft anställda har cirka 80 personer varit in i lönerullarna. 
• 90% av de som börjar arbeta här kommer i från arbetslöshet.
• För huvuddelen av dessa arbetssökanden är arbetet på Klivet det första riktiga arbetet på länge.
• 80% av de som jobbar på Klivet är födda i Sverige. 
• Av de som inte är födda i Sverige är huvuddelen EU-medborgare som har flyttat till Sverige för att skapa sig i ett bättre liv. 
• 80% har gymnasieutbildning men har i regel aldrig jobbat inom området. 
• Det händer att jag anställer personal med eftergymnasial utbildning som jobbar med regelbunden städning, men i regel är dessa genomgångsjobb.  
• Alla medarbetare idag har tillsvidareanställningar motsvarande 60 % och uppåt. Den som har den lägre tjänstgöringsgraden har i regel önskat det.
• Av de 10% som kommer från andra jobb så kommer de flesta från rikstäckande städföretag på andra orter. Väl anställda på Klivet så har dessa villkor med 10 % högre lön och behöver inte köra med sina privata bilar. Samt övriga villkor motsvarande kollektivavtal.
• Väl här jobbar vi kontinuerligt med att med att våra medarbetare utvecklas till professionella, ansvarstagande och självständiga medarbetare. Som efter ett par år på Klivet kanske går vidare till andra jobb.

Så i ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad vi på Klivet AB Service för livskvalitet ska göra mer för att träffa målet för RUT-avdraget. Tycker allt att vi gör ett riktigt bra jobb vad gäller att göra långtidsarbetslösa till trygga och kompententa medarbetare. 

Ing-Marie Carlsson VD och stolt arbetsgivare i RUT-branschen

Vid veckans regelbundna städning i vår egen bostad åkte tonårings rent ut sagt skitiga ryamatta ut. Denna mening väcker kanske funderingar: Ja, jag som har en städ- och servicefirma köper städning. Kan nog påstå att jag är den jobbigaste kunden. Går inte komma ifrån att dessa städningar är ett bra tillfälle att se hur vi levererar det vi har avtalat.
Tänker att jag egentligen borde prova och köpa städtjänster från annan firma. Då skulle jag bli kvitt det obekväma att ha min egen personal i min egen bostad, men också för att se vad och hur mina konkurrenter/kollegor i branschen levererar.

Ja, jag köper mig fri från lördagsförmiddagsbråket. Kvittar att jag förbereder dagen innan och säger att imorgon städar du ditt rum, dvs plockar undan smutsig disk, utspridda batterier, skol- och spelsaker, ren respektive smutsig tvätt samt därefter torka nerkletade ytor, damma och dammsuga längst in under säng och soffa och avsluta med moppning av golv och då gärna under den stora ryamattan.

Tonåringen gör ett gott försök med att bära ner disk och smutstvätt och dammsuga ovan nämnda ryamatta. Sedan har hen städat. Under vilda protester och med den återkommande kommentaren: ”det är ingen annan som behöver jobba på en lördag”. Dessutom på ett sätt som mamma född på 60-talet inte ser som städning. Men även jag ser mellan fingrarna ibland och låter smutsen gro och tänker att hen till slut kommer att se och känna skiten. Å hoppet finns, för två dagar efter städningen så ser det fortfarande snyggt ut i rummet. 

Ja , jag saknar snön. Ett ypperligt sätt att rengöra stora tunga mattor på är att lägga dem ut i -5gradig snö och låta dem ligga där i någon timme eller två. Kanske hjälpa till lite med en mattpiskare. Snön tränger in och äter upp både löst damm och smutsfläckar.  Så jag brukar passa på någon gång om året. Man får vara lite vaksam när det finns katter i närheten så de inte går och skvätter på mattorna. Det brukar de i och för sig bara göra när jag har ”glömt” kvar någon matta i snön eller tänkt att den behöver lite mer tid i snön.
Så här och nu denna snöfattiga vinter blir det traditionell mattpiskning utan både mattställning och mattpiskare.  

Ing-Marie Carlsson, VD, entreprenör, tonårsmamma och städorganisatör