Våra gångar äro grus
Efter Kristi Himmelsfärdsdagens gökotta med körsång så vara det bara att ta tag i grusgångarna. Jag har lärt mig att rensade grusgångar och tydliga kanter mot blomrabatterna är mer än halva trädgårdsarbetet, när man blivit med en stor frodig gammal trädgård. Men just nu vill jag bara ut och rensa och göra snyggt! Jag mår inte bra av att se våra grusgångar växa igen, jag vet att tillfredsställelsen och välmåendet blir stort av hyfsat rensade och krattade gångar. Även om jag vet att lyckan inte alltid är långvarig, så är jag det här och nu och ett tag till.
Hur ska jag nu lägga upp detta arbete av cirka 50 meter gångar med varierande bredd, rensning och även rakning? Nej, idag får fokus bara ligga på att rensa kommer jag fram till. Till planen igen. Funderingarna går mot att rensa hela området och sedan kratta efter. Eller ska jag ta ett område i taget? Innan jag har funderat klart så har jag satt igång på området framför yttertrappan. Efter ett tag får jag även ut dottern som fastnar i området med det där tunna men täta gräset. Bra, för det passar henne bättre än mig att rensa. Jag vill komma vidare. Jag tycker om de stora grästupparna där jag får med allt, skakar av gruset och sedan lägger upp i gräsmattan där gräset är lite tunt. Tur är det att det har regnat för det gör det hela lite mer lättarbetat.
Men vad händer när jag ska gå efter skottkärran? Jo jag börjar rensa och kratta på ett annat ställe. Visst, det kändes bra det med men nu ska jag tillbaka och göra färdigt där vid huset. Det är ett tacksamt arbete och det går framåt. Lite meditativt är det allt också. Efter en dryg timmes arbete kommer jag och dottern fram till att vi gör ett avbrott för övningskörning och hämtning av lillebror. Cirka fem timmar senare fortsätter jag med arbetet. Nu är det mer jobbkänsla fast resultatet blir lika fint. Kära maken som klippt och röjt hela dagen kommer och tar grushackan, jag själv kommer efter med krattan och kör grus fram och tillbaka och får med en hel del ogräs. Fint blir det! Det är sent och jag börjar bli trött, men okej, jag gör färdigt huvudstråken.
Väl klar så ser jag den lilla gången och tänker, ja men så här kan jag ju inte lämna? Kör lite snabbrensning och lämnar tre meter med tätt gräs som nästan växt ihop. Men jag känner mig nöjd med allt som är gjort och det som är kvar får bli ett nytt projekt.
Vi har alla olika städmetoder
Idag denna klämfredag har jag tänkt att jag ska ta tag i ett av rummen i huset där möbler och grejer har stört mig länge. Jag vet att jag kommer att börja och få till fyra högar. En slänga, en spara, en som går vidare någonstans och en som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag kommer att komma en bit på vägen , sortera och flytta runt. Jag kommer bli nöjdare och mer tillfreds. Sedan kommer det bli ett nytt projekt med vad jag ska göra med sakerna som ska vidare, jag kommer alltså inte bli helt klar. Om sakerna ska vidare eller inte beror också på om jag kan släppa dom eller inte men det är en annan historia.
Visst kan jag ta hjälp av alla metoder som nu trendiga ”KonMari”, eller ”Dödstädning” eller det som var trendigt för 10 år sedan – ”Feng Shui-metoden”. Jag har väl provat några av dem men har kommit fram till att det viktiga är känslan av välmående i den miljö där jag lever och gror. Den hjälp jag skulle vilja ha är någon som hjälper mig att sortera och slänga avsluta de sista 20 % av städningen/röjningen. Får se om vi kan formulera en Klivet-metod.
”KonMari” heter metoden nu, ”Dödstädning” för något år sedan och för ytterligare några år sedan så städade och röjde vi i våra hem efter ”Feng Shui-metoden”.
