Har en stund över. Sitter där framför tv och swipar bland utbudet och hittar SVT dokumentären Samlarna. Enligt SVT drabbas 2.5 % av befolkningen av det som kallas samlarsyndrom.
I den timmes långa filmen följer vi tre personer som har fullt med grejer i sina hem. Filmaren har fint mött människorna i deras vånda att tillmötesgå omgivningens krav på tömning och sanering av lägenheterna. I något fall har en kvinna bara samlat på sig saker och kommer till slut inte in i lägenheten längre. I ett annat fall har en man samlat på sig originella saker och böcker från olika upplevelser och går runt i lägenheten i trånga passager. Vi får möta dem när samhället agerar och de får ta tag i sitt hem. Tömningen o städningen av deras hem går till på lite olika sätt men när det väl är gjort så kommer de hem till ett nytt hem.
Vi på Klivet service möter också dessa människor och deras överfyllda hem. Visst kan vi förvånas över att det har fått gått så här långt. Men vi ser också lättnaden när vi väl hjälpt dem att sortera, tömma och städa. Flera gånger har vi hittat ett vackert hem där det tidigare var trånga stigar bland kartonger och diverse prylar. Å betänk att bara i Fagersta kommun där vi på Klivet Service har vårt säte borde finnas det 325 samlare.
I ett annat lokalt forum läser om jag om en kvinna som vurmar över härligheten av att åka till återvinningsstationen och slänga saker i rätt container. Eller för all del att ställa in i hela saker i containern för återbruk och passa på att växla några ord med andra slängare.
Själv har jag ett hem fyllt med gamla saker som alla har sin historia , som tex det gamla slöjdskåpet från Boets Bygdegård som jag och lillebror bar ner för trappan och där värken satt kvar flera dagar efteråt. Skåpet som min mor såg till att det blev fint målat och som jag nu använder som vitrinskåp. Underdelen med lådor fungerar nu som byrå.
För mig är det en lisa för själen att röja och sortera. Är på ett sätt en samlare men kan även sortera ut det som jag inte använder längre respektive inte talar till mig längre. Denna helg medans maken åkt skidor har jag städat och röjt. Som vanligt blir det tre till fyra högar, en spara, en lämna till second hand, en som ska slängas samt den svåraste högen den som behöver åtgärdas eller där jag helt enkelt inte vet vad jag ska göra åt. Kvar blir alltid en burk med det där odefinierade. Kvar ännu ett tag blir mors pärm om hur man tillverkar ost och hennes ihopsamlade bakrecept. Till second hand lämnar jag nu in riktigt gamla kokböcker. Funderar gör jag fortfarande över Sous de vien apparaten jag köpte för två år vid en utförsäljning och som jag ännu inte har använt trots alla fördelar jag hört om den.
Jag skulle nog titulera mig som sparare med drag av både samlare och lite slängare. En slängare som gärna lämnar in till secondhand butik de hela och rena prylar som förr talade till mig. Prylar, roliga som fina som kan göra någon annan människa glad. Å tänk vad vår värld blir glad och hur våra minnen får en hjälp på traven när vi använder våra prylar om o om igen.
Ing-Marie Carlsson VD, röjare, återbrukare och sparare av minnen o prylar
